Jag minns när jag var liten och det började att närma sig jul. Jag var olydig, bångstyrig, ettrig och allmänt upptrissad i flera veckor innan. Det gick knappt att prata med mig; så uppe i varv var jag. Tomten skulle komma. Tomten är något som man som barn inte riktigt har grepp om. Man har ett hum, en på-ett-ungefär-uppfattning om hur han är och vad han står för, vad som förväntas av en och faktiskt också en svag aning om hans sanna identitet... men ändå, det är Tomten. Det är lite som om Gud fader själv skulle traska in hos en gammal präst och morsa glatt. Osannolikt och högst oväntat, liksom. Trots att han ändå finns i åtanke konstant och övertygelsen om hans existens är ett faktum. För många barn är tomten lika sann som amen är i kyrkan för den troende. Jag saknar den övertygelsen. Vad jag inte skulle göra för att få känna så igen! Det där pirret, ni vet? Det där pirret som nästan övergår i våldsamt illamående när det knackar på dörren. Hur hjärtat stiger i halsgropen, sväller och avger dova duns mot bröstbenet och kallsvetten lackar alltmedan man med darrig hand öppnar dörren för att välkomna det allra heligaste julen medför. Fight or flight-reflexen ekar i huvudet. Total eufori infinner sig och den är mixad med rädsla som avger en frän smak av adrenalin i munnen. En smak som nästan kan döva ut nyligen nedsvald senap och skinka. "NÄMEN HEJ TOMTEN! JA MEN SJÄLVKLART HAR VI SNÄLLA BARN HÄR!"

Paus. Vågar man titta på Honom? Någon vuxen sa något, äntligen, Tomten har tagit av sig skorna. Är de inte märkligt lika morbror Anders skor? Åh, han är inne i rummet nu. Han ÄR VID GRANEN! Den skäggige gubben har intagit position och Gode Gud i höjden han tar i det där paketet som ju är till mig..! Åh...TACK!


Jag vill känna så imorgon.

...tyst det är i husen...

Schh! Hör ni?
Lucia kommer snart.

Jag har ju helt glömt bort årets musikkalender! Det känns som att det nu har gått så pass lång tid så att jag skippar den i år. Usch, så slarvig jag är. Jag har kommit av mig helt känns det som mellan varven av jobb och feberyra. På måndag ska vi dock ha Lucia på jobbet och det ser jag rysligt mycket fram emot. Vi ska klämma in alla föräldrar på liten yta och bjuda på show utan dess like. haha :-)


Jag har faktiskt påbörjat min julklappshandel också. Jag vill gärna spara på den och dra ut på myset av shoppingen så jag har bara inhandlat två paket. Dock köpte jag en fin kudde på lokala inredningsbutiken här i den lilla staden. Den gjorde susen på kökssoffan i skogen!
Idag mellan hostattacker har jag dessutom snott ihop lite gott till småfåglarna. De äter verkligen allt nu de hungriga små liven. En dag slogs nästan ekorren med gröngölingen, tofsmesen och domherren om den sista utlagda talgbollen.

Jag bjuder idag de små på detta:    

200 gr margarin
2 dl havregryn
1 dl kokosflingor
½ dl vetekli
½ dl havrekli
Russin
lite socker

Man tager vad man haver, helt enkelt. Det ska vara mycket fett som jag har förstått det och helst margarin före smör? Jag vet inte jag, katten älskade dem i alla fall så jag fick brotta bort henne därifrån. Annars blir hon nog risig i kistan, Solveig.

Har ni funderat på vad ni ska önska er av tomten, då?
Jag är själv sugen på en taklampa a'la industristil till mitt vardagsrum. Färg vette tusan? Jag vill också ha någon tv-serie på samlingsbox, en varm tröja och ett ullunderställ. Egentligen önskar jag mig massor av saker men jag behöver verkligen inte massor av saker. Kanske borde mitt nyårslöfte bli att bli lite mindre av en prylmänniska och lite mer av en... ja vad nu motsatsen är.