Snart får han komma fram. Den slitna gamla tomten som mormor aldrig klarade av att slänga. Hon bar den mot sopnedkastet otaliga gånger, sliten som han var redan då, men varje gång såg hon honom i ögonen och såg just det där pliriga i hans blick... då vände hon i trappan och tomten är kvar än idag. Det är dock inte mormor, hon dog 1993. Tomten bor sedan dess hos mig, hennes yngsta barnbarn som alltid stoppade om tomten när hon besökte mormor. Tomten låg på en säng året runt med filtar på sig och vilade upp sig inför julen. Jag tror jag skall gå och rota rätt på honom. Han ska banne mig inte ligga i en låda!